Svenska glaciärer
Mårmaglaciären och Mårmapakteglaciären
Mårmaglaciären ligger i Mårmamassivet nordost om Kebnekaise i en nederbördsfattig del av fjällkedjan (se bild 1). Trots att glaciären är ca 25 % större än Storglaciären så är dess årliga omsättning av snö och is bara en fjärdedel av Storglaciären. Glaciären har därför en flackare profil och den rör sig också långsammare. I det grytlikande ackumulationsområdet mellan Höktopparna och Stortoppen så är isen 270 meter tjock och underlaget är nästen helt flackt från fronten och inåt. Den långsamma isrörelsen är alltså inte kopplad till istjockleken, utan till istemperaturen. Den ligger i den torra östra delen av Kebnekaisefjällen i en permafrostmiljö och ungefär 40 % av isvolymen är minusgradig. Glaciären ligger innanför 40–50 meter höga isfyllda moräner och den har haft en mycket blygsam reträtthastighet fram de senaste decennierna när reträtten ligger på ca 10 meter per år. Dessförinnan sjönk den av moräner dämda istungan utan nämnvärd reträtt. När fronten slutligen nådde dalbottnen så uppvisar glaciären en mer normal reträtt av frontläget. Mårmaglaciären visar många likheter med glaciärer i Högarktis och har därför varit föremål för ett flertal vetenskapliga studier kring isars reaktion på klimatförändringar.
Glaciären dokumenterades fotografiskt av Fredrik Enquist år 1918. Bilderna är tyvärr oskarpa, men det går ändå att urskilja att isen står helt fram mot krönet av moränryggarna och att isen välver sig. 1952 besöktes glaciären av Valter Schytt som dokumenterade frontläget mycket väl och från slutet av 1950-talet har glaciären flygfotograferats eller mätts in på annat sätt med några års mellanrum.
Mårmaglaciärens yta bär på ett mönster som likt trädringar beskriver hur den har byggts på från år till år (se bild 2). Man kan räkna upp till knappt 400 lager. Dessa är gamla sommarytor från ackumulationsområdet som nu smälter fram i isens nedre del. Det är inte riktigt varje år som ger en sådan struktur. Vissa somrar smälter all vintersnö bort och under riktigt varma somrar kan även underliggande äldre snö(firn) smälta bort. 400 lager motsvarar därför en period som är längre än 400 år.
Massbalansen har mätts i fält sedan 1988 och det finns fotogrammetriska mätningar av volymsförlusten sedan 1959 (se bild 3). Mellan åren 1959 och 2008 förlorade glaciären ca 85 miljoner kubikmeter is vilket motsvarar en genomsnittlig uttunning med 43 centimeter per år.
På norra sidan av Höktopparna ligger Mårmapakteglaciären som mynnar i en sjö (se bild 4). Glaciären har till skillnad från sin större granne Mårmaglaciären blivit betydligt kortare under de senaste 100 åren. Den äldsta dokumentationen som vi har av denna glaciär är från 1918. Glaciären har blivit drygt 700 meter kortare sedan dess (se bild 5 och 6).
Bild 1. Mårmaglaciären från öster den 10 augusti 2013.
Bild 2. Mårmaglaciären rör sig långsamt. I partiet i bildens mitt är den årliga rörelsen ca 2 meter per år. Samtidigt är bergssidorna väldigt skarpt markerade vilket fungerar väldigt effektivt som fällor för vinddriven snö så även väldigt varma somrar blir det lite snö kvar. Linjerna som framträder på isens yta är därför nästan att betrakta som årslinjer. Man kan räkna till drygt 400 sådana linjer. Under åren 1997–2000 gjordes ett försök med att ta upp iskärnor ur glaciären. Isen som analyserades omfattade perioden 1750–1840. Foto i augusti 2010.
Bild 3. Volymsförändringar i Mårmaglaciären mellan åren 1959 och 2008 beräknat ur digitala terrängmodeller som framställts ur flygbilder.
Bild 4. På norra sidan av Höktopparna ligger Mårmapakteglaciären som mynnar i en sjö. Den äldsta bra bilddokumentationen som vi har av denna glaciär är från 1952. I början av 1900-talet så täcktes hela den 700 meter långa sjö som isen mynnar i. Foto den 9 augusti 2012.
Bild 5. Mårmapakteglaciärens front år 1952. Foto Valter Schytt.
Bild 6. Mårmapakteglaciärens front den 9 augusti 2014. Foto Per Holmlund.