Hos de flesta egentliga benfiskar är äggstockarna, ovarierna, ihåliga och äggen hamnar efter ägglossningen i ovariernas hålrum, lumen. Där ligger de en längre eller kortare tid innan de pressas ut i vattnet där befruktning sker (de flesta benfiskar har yttre befruktning). I ovariehåligheten finns inte bara äggen utan också en vätska som utsöndras av det omgivande epitelet och vars sammansättning tros vara viktig för äggens viabilitet. Om äggen inte läggs i tid kan de övermogna och förhårdna. De övermogna äggen är inte bara själva "bortkastade" utan kan också blockera senare omgångar av ägg.

Hos spiggarna bygger hanen bo och tar ensam hand om avkomman och särskilt mot slutet av lektiden är det ofta honorna som uppvaktar hanarna, dvs. omvända könsroller. Övermogna ägg är en vanlig företeelse i naturen hos storspigg och frågan är om detta kan kopplas till en omvänd sexuell selektion. Det är möjligt att hanarna i själva verket är det begränsande könet och att övermognad uppträder när de inte får tag i en partner och riskerar att hålla kvar äggen för länge.

Denna hypotes kan testas genom att honor hålls under semi-naturliga förhållanden med antingen god eller mindre god (även ingen) tillgång på hanar med bon för att se om uppträdandet av övermogna ägg påverkas av detta. Den operativa könskvoten beror inte bara på hur många hanar och honor som det faktiskt finns i en viss miljö utan även på dessas fortplantningskapacitet. Är t.ex tillgången på mat hög kan honor lägga mycket mer rom än om tillgången är låg. Kan hanarna ta hand om en stor mängd rom i boet kan de leka med fler honor än om de bara klarar att ta hand om en mindre mängd. Vi misstänker att även när det är honorna som uppvaktar hanarna skaffar dessa pga plundringsrisken i samband med leken en mindre mängd rom än vad de skulle klara av om de var utan konkurrens. För att undersöka detta avser vi att iaktta spiggar i naturen för att se vilket typ av lekbeteende de visar (hanar som fortfarande uppvaktar honor, hanar som uppvaktas och som svarar positivt eller ej) och sedan ta upp rommen ur boet (den hänger samman i en klump så det går lätt) och räkna antalet romkorn, ev. kompletterat med genetisk analys.

Forskare

Chrysoula Roufidou (doktorand) och Bertil Borg, Zoologiska institutionen, Stockholms universitet