Bolincentrets historik

Länk till den engelska versionen av texten

Bolincentrets tillkomst och tidiga år

Klimatforskning vid Stockholms universitet under åren kring millennieskiftet
Efter det att de första rapporterna från Intergovernmental Panel on Climate Change (IPCC) kommit ut under 1990-talet blev frågan om människans påverkan på klimatet alltmer diskuterad bland såväl klimatforskare som en bredare allmänhet. I Sverige blev Kungliga Vetenskapsakademien (KVA) och dess geovetenskapliga klass en fokalpunkt för den vetenskapliga debatten om denna fråga. Ett konkret resultat av dessa diskussioner blev arrangerandet av ett internationellt seminarium i KVAs regi mars 1999. Seminariet fick titeln ”Man-made versus natural climate change”. Av de 26 deltagarna i seminariet var 11 forskare från institutionerna MISU, INK och IGV vid Stockholms universitets naturvetenskapliga fakultet.

Som ett resultat av seminariet publicerades en Ambio Synopsis i juni 1999 med Karlén, Källén, Rodhe, Backman som författare. Det var den första institutionsövergripande (INK, MISU, IGV) publikationen om klimat inom fakulteten.

Åren kring millennieskiftet karaktäriserades av insikten om att ett brett vetenskapligt samarbete behövdes för att bättre förstå jordens klimatsystem med sina komplicerade interaktioner mellan olika delsystem, vilka traditionellt behandlats separat. Samtidigt var det en tid av polariserade åsikter om människans roll i klimatförändringarna, även bland forskare inom universitetet. Flera av oss i den dåvarande fakultetsledningen önskade mer av en gemensam konstruktiv ansats, med större utbyte och bättre samverkan mellan aktiva klimatforskare vid främst fyra institutioner: Institutionen för Naturgeografi och kvartärgeologi (INK), Institutionen för geologiska vetenskaper (IGV), Institutionen för tillämpad miljövetenskap (ITM) samt Meteorologiska institutionen (MISU).

Vid institutionerna INK, IGV och ITM bedrevs forskning som på olika sätt berörde klimatsystemet, främst vad gäller process- och paleoklimatforskning (proxyforskning) i tidsperspektiv mycket längre än de senaste århundradena som oftast beaktades vid den modellinriktade forskningen vid MISU. Det fanns en gemensam insikt om behovet av att stärka och utveckla samarbetet mellan modellerings- och proxyforskare för att nå ökad kunskap och förståelse om klimatets tillstånd och variationer över tid, samt möjliga framtida scenarier

Under åren fram till 2005 skedde ett aktivt arbete med att skapa en inom fakulteten gemensam plattform för naturvetenskaplig klimatforskning. Detta arbete ledde till skapandet av en ämnesövergripande klimatforskarskola 2005 och snart därefter (2006) till klimatforskningsprogrammet SUCLIM (Stockholm University Climate Research Centre), som från och med år 2008 kom att kallas Bert Bolincentret för klimatforskning och därefter (2013) Bolincentret för klimatforskning. I egenskap av fakultetens dekanus var Henning Rodhe en ledande person i detta arbete tillsammans med geo- och miljövetenskapliga sektionens ledare Jan Backman och Johan Kleman.

Klimatforskarskolan

I början av 2005 fattade fakulteten beslut om att utlysa medel för tvärvetenskapliga forskarskolor. Karin Holmgren (INK) blev ansvarig för att skriva en ansökan om en klimatforskarskola. I arbetet deltog också framför allt Anders Moberg och Henning Rodhe. Ansökan beviljades av fakultetsnämnden 2005-09-28.

En ledningsgrupp bildades vid ett konstituerande möte 2006-01-30. Gruppen bestod ursprungligen av Henning Rodhe (ordf.), Anders Moberg (kursansvarig), Karin Holmgren (INK), Annica Ekman (MISU), Patrick Crill (IGV) och Hans-Christen Hansson (ITM). En av de bärande tankarna i gruppens arbete var att skapa doktorandkurser som var av intresse för doktorander från flera av de fyra institutionerna. Ett flaggskepp blev kursen ”Historical Perspectives on Climate Change Science” som rekommenderades för samtliga doktorander. Strävan att ge alla doktorander handledare från minst två institutioner har varit ett annat sätt att stimulera tvärvetenskapligt forskningsarbete.

Linnéanslaget, SUCLIM och Bolincentret

I juni 2005 utlyste vetenskapsrådet (VR) medel för tvärvetenskaplig forskning inom ramen för det s.k. Linnéprogrammet.

Ansökan till VR om Linnéstöd till klimatforskning (Klimatutveckling, klimatvariationer, och klimatets känslighet) lämnades av rektor 2006-01-23. Huvudsökande var Johan Kleman (programdirektör), Jan Backman, Georgia Destouni, Örjan Gustafsson, Margareta Hansson, Martin Jakobsson, Anders Moberg, Henning Rodhe, Michael Tjernström och Barbara Wohlfarth.

Ansökan beviljades den 12 juni 2006, som kom att omfatta 120 Mkr över 10 år, varav 20 Mkr till klimatforskarskolan.

En ledningsgrupp bildades med Johan Kleman, ordförande, klimatforskarskolans ordförande och representanter för de fyra institutionerna (IGV, INK, ITM, MISU). Namnet SUCLIM  etablerades i september 2006.

I oktober 2008 lämnade regeringen en forskningsproposition till riksdagen i vilken behovet av förstärkning av svensk forskning inom området klimatmodellering betonades. Rektor uppdrog åt Johan Kleman att leda arbetet med att ta fram en ansökan från SU till det statliga forskningsrådet för hållbar utveckling (FORMAS) om en satsning på klimatmodellering. En ansökan på sammanlagt 22 Mkr per år i fem år lämnades i mars 2009. FORMAS beviljade 18.3 MSEK/år. Det årliga anslaget permanentades efter femårsperiodens slut som en ramhöjning till universitetet, av rektor garanterad att till minst hälften gå till klimatforskning. Detta nya initiativ för att stärka klimatmodellering leddes av Gunilla Svensson.

Vid Bolincentrets start fanns en önskan att bygga verksamheten på ett sådant sätt att de fyra moderinstitutionerna också stärktes, och inte minst den numeriska modelleringen på områden i klimatforskningen som i det avseendet låg efter. Därför användes en stor del av FORMAS-anslaget till att anställa nya forskare/lärare vid Bolincentret och som placerades vid de fyra moderinstitutionerna. Detta gjorde det möjligt att hantera nyanställningarna som långsiktiga strategiska rekryteringar i samförstånd med institutionerna. Samförståndet innebar en 10-årig överenskommelse med respektive prefekt och löfte från institutionen om fortsatt finansiering efter de första tio åren. Bolincentrets ledning fann det angeläget att på detta sätt stärka moderinstitutionerna - vilka utgör basen i centrets paraplyliknande organisation – snarare än att dränera moderinstitutionerna på goda forskare och placera dessa i en separat centrumbildning. Detta har visat sig vara en lyckosam strategi.

En viktig princip som tillämpades var att det skulle finnas rörliga pengar för att från ledningsgruppens sida kunna styra mot verkliga samarbeten. Det förverkligades genom de sökbara ämnesövergripande forskarassistenttjänsterna och att tillhandahålla rörliga bidrag.

En International Scientific Advisory Committee etablerades under hösten 2006 med Hans Oerlemans som förste ordförande. Denna grupp består av omkring fem framstående internationella klimatforskare representerande Bolincentrets olika inriktningar. Gruppens konstruktiva råd har varit av stort värde för verksamheten.

Namnet ”Bolin Centre”

Vid SU hade Svante Arrhenius redan hundra år tidigare bedrivit forskning om betydelsen av atmosfärens koldioxidhalt för jordens klimat. På 1950-talet initierade Bert Bolin åter forskning om denna fundamentala fråga. Hans djupa vetenskapliga kompetens när det gäller koldioxiden och klimatet liksom hans stora organisatoriska och diplomatiska förmåga ledde  så småningom till att han blev en skapande drivkraft bakom IPCC. Han blev också dess ledare under de första tio åren (1988-1998). År 2007 belönades IPCC med Nobels fredspris. Bolin hann glädjas och uppleva Nobelprisutdelningen på avstånd, innan han avled i cancer några få veckor därefter. För att hedra Bert Bolins insatser inom klimatforskning, tillkom, på förslag av dåvarande dekanus Henning Rodhe och efter godkännande av Bert Bolins familj, namnet Bolincentret år 2008.

Bert Bolin föreläsningsserie

Serien instiftades genom ett beslut i fakultetsnämnden den 2008-02-25. Bolincentrets förmåga att attrahera internationellt ledande klimatforskare som gästföreläsare, visar Bert Bolins betydande och centrets växande ställning i internationella klimatforskningssammanhang. Föreläsare under åren sedan dess har varit:

2018 Bending the curve: Climate change solutions
Veerabhadan Ramanathan
2017 Contemporary issues in sea level change: Geological perspectives
Thomas Cronin
2016 The challenge of climate change: How large is it and can we meet it?
Brian Hoskins
2015 Uncertainties in climate projections related to clouds and aerosols
Ulrike Lohmann
2014 The role of the carbon cycle in regulating climate
Corinne Le Quéré
2013 Future development of climate and Earth System models for scientific and policy use
Warren Washington
2012 The climate during the past 10,000 years (the Holocene)
Sherilyn Fritz
2011 Rising carbon dioxide: A never ending story
Ralph Keeling
2010 Do we know enough to go ahead with control of greenhouse gas emissions?
Robert Charlson
2009 Dissecting the roles of aerosols and greenhouse gases in climate change: Scientific understanding and policy implications
Venkatachalam "Ram" Ramaswamy
2008 Linkages between ozone depletion and climate change: Evolution of the science and connections to public policy
Susan Solomon


Stockholm, January 4, 2018
Jan Backman, Johan Kleman and Henning Rodhe

Bolin Centre for Climate Research
A collaboration between Stockholm University, KTH and the Swedish Meteorological and Hydrological Institute | Web administrator This email address is being protected from spambots. You need JavaScript enabled to view it.