Vid slutet av 1800-talet var intresset stort för glaciärer. Istidsteorin hade revolutionerat geovetenskapen och fascinationen av glaciärer var enorm. I alpområdet noterades att de flesta glaciärerna minskade i utbredning vilket inte var gällande i norra Sverige. År 1894 bildades därför en internationell glaciärunion som hade till uppgift att sammanställa data kring glaciärernas storlek och dess förändring med tiden. Den svenske statsgeologen Fredrik Svenonius var med vid bildandet och han efterträddes senare av professor Axel Hamberg.
Organisationen var aktiv de första årtiondena men blev sedan alltmer undanskymd fram till mitten av 1960-talet när den vitaliserades och genom en rad förändringar kom att heta World Glacier Monitoring Service (WGMS), med säte i Schweiz. Här sammanställs och offentliggörs glaciärdata från hela jorden.
Under 2000-talet har ett ytterligare glaciärmonitoringprogram startats. Det heter Global Land Ice Measurement from Space (GLIMS) som helt bygger på satellitdata. Fördelen med detta system är att det kan omfatta samtliga glaciärer, nackdelen är att upplösningen kan vara otillräcklig.
Fältinmätningar av glaciärfronternas läge görs i huvudsak med två metoder; Optiska mätningar och satellitmätningar. De ger ungefär samma noggrannhet. Vid de optiska mätningarna så mäts avstånd och vinklar från en uppställningsplats till ett mätprisma som någon går med till de punkter som ska mätas. Vid GPS-mätningar så rör man sig med instrumentet i terrängen. Bilderna föreställer Andrew Mercer från Stockholms universitet vid en Geodimeter framför Mikkaglaciären och med en GPS framför Ruopsokjekna.
En sammanställning av årlig reträtt vid några svenska glaciärer under en 100-årsperiod.