Alternativa namn: Mihkájiegna
Mikkaglaciären är en av de bäst undersökta glaciärerna i Sverige. Axel Hamberg inledde här sina glaciärstudier 1895 och fram till 1910 samlade han in ett mycket stort material kring massbalans, isrörelse, frontförändringar mm och han konstruerade dessutom en detaljerad karta över tungans nedre del. Under 1940- och 1950-talen gjordes dokumentationer av frontens läge och isens rörelsehastighet. Under 1960-talet genomförde Torsten Stenborg en omfattande glacialhydrologisk studie. Sedan början av 1980-talet har olika studier utförts på Mikkaglaciären. Glaciären inkluderades i Tarfalaverksamhetens monitoringprogram 1965 och det finns detaljerade kartor från 1960, 1980 och 1990. Glaciären har under 1900-talet haft en stabil reträtthastighet på ca 15 m/år. Sedan år 2000 har reträtthastigheten ökat till 20–25m/år. Den vanligast nyttjade leden upp till Sarektjåkkås stortopp följer glaciärens mittlinje.