Isfallsglaciärens front är dokumenterad sedan 1897 och dess frontförändringar har karterats med samma intervall som Storglaciärens. Isfallsglaciären täcker ca 1,3 km2, dess maxdjup är drygt 200 meter och den flyter utför en brant fjällsida som ger upphov till ett isfall som givit glaciären dess namn. Strax under isfallet finns en nunatak som smälte fram första gången 1974. Till följd av flera år med positiv massbalans sköt glaciären fram över nunataken vintern 1988–89 och den var istäckt fram till sommaren 2005 när den åter kom fram. Vintern 1962 borrades en istunnel längs glaciärens botten för att studera hur moränformen flutes uppkommer. Ungefär samtidigt gjordes även noggranna undersökningar av de isfyllda front- och sidomoränerna. Detaljerade kartor finns från 1959, 1969, 1980 och 1990. Glaciären hänger fysiskt samman med Storglaciären i söder och Kebnepakteglaciären i norr.
WGMS, 2009: Fluctuations of Glaciers. World Glacier Monitoring Service(www.wgms.eth.ch)