Svenska glaciärer

Kebnekaises sydtopp

I våra kartböcker har vi under 1900-talet sett hur höjdvärdet för Kebnekaise har sjunkit från 2123 till 2111 och nu under 2000-talet har Lantmäteriet sänkt den officiella siffran till 2106 meter över havet. Vi kan därför ställa oss frågan hur högt egentligen Kebnekaisefjället är?

År 1880 höjdbestämdes Sydtoppen för första gången av kartografen G.W. Bucht med lite olika metoder. Han kom fram till höjden 2135 meter över havet, vilket var högst i landet och ledde till en första bestigning redan år1883 av geografen Charles Rabot. En senare utförd analys av 1880-års inmätning visar att höjden troligen överskattades med drygt 20 meter, dvs i verkligheten höll ett ganska normal värde för 1900-talet. År 1902 mättes den in på nytt av kartografen P.G. Rosén från fjället Larkimvaare strax söder om Nikkaluokta. Höjden bestämdes nu till 2123 meter över havet, vilket blev en officiell höjd. När höjden mättes på nytt 1947 upptäcktes ett fel i en av längderna som användes 1902, så denna höjd korrigerades till 2121 meter över havet och den nya officiella höjdsiffran efter 1947 års mätning var 2117 meter över havet. Toppen mättes sedan in vid några ytterligare tillfällen under 1950-talet och sedan 1968 har den mätts in i stort sett varje år vid samma tillfälle, i början av augusti.

Sydtoppen täcks av en liten glaciär vars botten ligger 2060 meter över havet och höjden bestäms av hur mycket snö som kommit under vintern och hur mycket som smälter av under sommaren. Höjden är därför olika vid olika årstider. Den är högst i maj just innan smältningen kommer igång och lägst när sommaren övergår i vinter, vilket normalt sker i september. Skillnaden mellan vinter- och sommarhöjder är 2–3 meter.

Under sviter av år när vi har haft snörika vintrar och svala somrar så har toppens höjd ökat. Sedan 1960-talet har toppens höjd visat en viss eftersläpning med väderleksförhållandena. Skälet till detta är att den behöver några år på sig att bredda sin bas för att kunna bli högre. Det behövs alltså ett antal kalla somrar för att få den att växa. Under de tre sista decennierna av 1900-talet varierade toppens augustihöjd mellan 2110 och 2120. Därpå följde den varma inledningen av 2000-talet och toppen nådde nu höjdvärden som var lägre än den någonsin varit under 1900-talet. Det går det inte att förklara enbart med att det var varmt och torrt, för det har det även varit under perioder tidigare. Skillnaden är den att ismassan nu har minskat så mycket att en varm sommar får en större effekt på höjdvärdet än den fick tidigare när isen var större och bredare.

Under tidigare varma perioder sedan istiden har toppen troligen varit bortsmält, eller åtminstone betydligt lägre än dagens höjd. Strukturer i istoppens sida kan tolkas som att den varit helt borta och därefter byggts upp ganska raskt. Det finns också antydningar om att den har legat lite längre söderut tidigare, vilket är logiskt eftersom bergsavsatsen blir bredare söderut. Detta är naturligtvis bara spekulationer, men den viktiga informationen är att det syns att isens form och storlek inte har varit konstant med tiden.

Våren 2008 radarmättes istoppens tjocklek. Berggrunden visade sig vara mycket flack och den ligger på ca 2060 meter över havet. Isens mäktighet var vid mättillfället 46 meter. Toppen på höjden var sommaren 2013 knappt 2100 meter över havet, dvs knappt 3 meter högre än Kebnekaises nordtopp som ligger 700 meter från Sydtoppen. Under flera decennier kommer vi nu få vänja oss vid att Sydtoppen och Nordtoppen alternerar som Sveriges högsta punkt. Högst punkten kommer då ibland att vara 2097 meter över havet och Sydtoppen kan med tiden komma att hamna på en blygsam fjärdeplats efter Sarektjåkkå och Kaskasatjåkka i rangordningen av Sveriges högsta fjälltoppar.

Varför bryr vi oss då om vilken av Kebnekaises toppar som är högst? När ett nytt höjdvärde har uppmätts har det gått direkt ut i media varje år. "Sydtoppens hälsotillstånd" har ingen som helst betydelse för vattenflödet från fjället. Och om vi ser på glaciärerna runtomkring så kan man se oerhört mycket mer dramatiska förändringar som har mätbara effekter på vattenflödet från området. Rabots glaciär har blivit 300 meter kortare mellan 1980 och 2010 och förlorat över 30 miljoner kubikmeter is. Man skulle kunna bygga 12 Cheopspyramider av denna volym, men det är ingen nyhet. Det är bara en i raden av tecken på ett varmare klimat som vi hör om varje dag. Sydtoppen berör oss däremot för att den är estetiskt tilltalande och många har bestigit den. Framförallt är dess förändring en målande beskrivning av vad som sker i vår natur. Vi behöver inte ta till metaforer för att man ska begripa vad som sker. Sveriges vackra högsta punkt smälter sakta ner i ett klimat som blir allt varmare. Den 8 augusti 2014 var Sydtoppens höjd 2097,8 meter över havet.

Bild 1. Diagrammet visar Sydtoppens höjdvariationer. Sydtoppen är normalt 2–3 meter högre på vintern än på sommaren pga snön. Under första hälften av sommaren minskar den därför snabbt i höjd från dag till dag. I augusti är det många som bestiger berget och det är också då som den årliga inmätningen sker. Mätningen sker oftast med ett kombinerat vinkel och längdmätningsinstrument från en punkt i Tarfaladalen 4600 meter öster om och 1000 meter lägre än toppen, men vissa år sker mätningen med GPS med Tarfalastationen som referens. År 2013 var den bara 3 meter högre än Nordtoppen (som är 2097 meter över havet) och berget under Sydtoppen har höjden 2060 meter över havet. Om toppglaciären smälter bort helt så förblir Kebnekaise Sveriges högsta berg, men högst blir dess nordtopp. Sydtoppen förpassas ner till en fjärdeplats, efter Sarektjåkkå och Kaskastjåkka.
Bild 2. Ett exempel på en radarregistrering av isdjupet på Kebnekaises sydtopp. Mätningen utfördes den 30 april 2008 med en radar som monterats i en helikopter. Profilen har en syd-nordlig sträckning och helikoptern sänker sig först ner mot toppen och stiger därefter. Bottnen ser därför kuperad ut, men den är i själva verket mycket flack. Den maximala tjockleken var 46 meter, vilket innebar att bottnen låg vid ca 2060 meter över havet.
Bild 3. Sydtoppen fotograferad från sydost den 20 augusti 1979 (överst) och den 31 juli 2009 (nederst). Trots att bilderna inte har tagits i exakt samma vinkel så ser man hur istoppen har minskat i volym. År 1979 var toppen 2117 meter hög och motsvarande värde för 2009 var 2103 meter över havet. Fotografiet från 2009 är taget av Anna Schytt.
Bild 4. Utsikt från Kebnekaises sydtopp den 1 augusti 1910. Geografen Fredrik Enquist tog denna vy i samband med att han dokumenterade glaciärerna i området denna sommar. Glaciären längst till vänster blev uppkallad efter honom och är också den glaciär som har fått gestalta bergsområden på Libers skolkartor sedan 1940-talet (Men av någon anledning är den bilden spegelvänd!). I denna bild ser man även att Nordtoppen var täckt av is och snö. Vi vet inte hur hög Sydtoppen var vid detta tillfälle, men vi vet att det inledande decenniet av 1900-talet var kallt och nederbördsrikt samt att toppens höjd år 1902 var 2121 meter över havet. Så den var sannolikt rekordhög vid tillfället då denna bild togs. Foto Fredrik Enquist.
Bild 5. Kebnekaises sydtopp i augusti 1997. Toppen var då 2116 meter hög och gav ett mäktigt intryck. Den varma sommaren gjorde toppen helt snöfri och strukturerna i den framsmälta isen syns tydligt. De mörka banden antyder forna toppytor som alltså är väsentligen lägre än dagens nivåer.